Man bör inte njuta på andras bekostnad. Det är en väldigt enkel moralisk regel. Samtidigt gör den en stor del av vår konsumtion av globalt producerade varor problematisk. Turism är bara en av alla produkter där vår njutning riskerar att gå ut över producenternas behov och viljor. Som med alla produkter finns det bättre och sämre val, även om det är svårt att hitta rättvisemärkta resor.
All-inclusive-hotell i ickedemokratiska länder är inte något av de bättre valen. Väldigt lite av den ekonomiska omsättningen kommer lokalbefolkningen till del. De stora hotellen överutnyttjar de lokala naturresurserna och stänger ofta ute dem som levt och arbetat i strandområdena. Hellre bör man sträva efter att dela medelklassens levnadsförhållanden, boka lokala transporter, gärna bo på mindre, lokalt ägda hotell och välja alternativ där våra turistpengar stärker lokala initiativ.
Men – på semestern vill man väl njuta och koppla av snarare än göra undersökningar om vem som äger hotell, restauranger eller bussar. Det sägs också att det är svårt att njuta och kritiskt reflektera samtidigt. Det är säkert så. Men nog kan man väl under en turistvistelse i ett land växla mellan dagar av njutning och stunder av reflektion och engagemang? Visst kanske man blir lite kluven av det. Men är vi inte det också i relation till andra njutningsmedel som alkohol, tobak, mat?
Att resa till en plats, även som turist, är att skapa en relation till platsen och de som lever där. Relationer har man ett visst ansvar för. Ju svårare omständigheterna på platsen är desto större blir ansvaret. Det gäller såväl sociala och politiska förhållanden, som resans miljöpåverkan. Få människor vill eller kan njuta när de ser att andra lider runt om kring dem. Bland annat därför kan turistnärvaro vara positivt för ett förtryckt samhälle. Fler ser, och kontakter och möten kan uppstå där människor utbyter erfarenheter med varandra och inspireras av varandra till engagemang för större rättvisa. Då är det bra.
Men ofta skapar turismen väldigt lite medkänsla med dem den gästar. Turismen framställer snarare det lokala livet som omodernt och annorlunda, med traditioner och folkdanser, och ett liv utan kontakt med politiska strävanden och global utveckling. Globala skillnader i resurser och frihet framstår då som närmast naturgivna, som något bortom vårt ansvar och våra möjligheter att påverka. En stabil diktatur är tyvärr en plats där det är enkelt att producera sådan turism. Strävanden efter rättvisa och demokrati skapar snarast oro, och skrämmer bort turismen som därför riskerar att stödja dem som garanterar stabilitet. Då är turism inte så bra.
Vad kan man då göra? Leta och fråga efter alternativ när du bokar en resa. Ta reda på lite om situationen i landet du tänker besöka. Prata med folk på plats, snarare än att bara titta på dem som sevärdheter. Ta hjälp av Schyst resandes tips (www.schystresande.se), eller läs The Ethical Travel Guide för att hitta spännande och rättvisare resor.
Njut gärna av turism, men ägna några timmar här och var till att fundera över hur ditt njutande kunde ske på ett sätt som i mindre grad går ut över andra. Och ändra ditt beteende utifrån vad du kommer fram till. Trevlig resa!
Klas Grinell, turistdebattör, fd reseledare, fd turistforskare, idéhistoriker, Intendent på Världskulturmuseet, Göteborg.