Sverige blir inte mindre svenskt av fler muslimer

Offentligheten har fyllts av utfall mot Jimmie Åkessons debattartikel i Aftonbladet den 19 oktober om den muslimska faran i Sverige. Avståndstagandena är ofta lika känslomässiga som bifallen är. Alltför sällan ges konkreta argument för varför och hur Åkesson och hans Sverigedemokrater har fel.

I Sverige finns en rad högerextrema organisationer som gärna tar till våld mot sina motståndare. Dessutom finns flera mörkblå och främlingsfientliga partier. Sverigedemokraterna, med stöd av närmare fyra procent av svenska folket, är det största. Av det drar tack och lov få slutsatsen att alla vi svenskar är inskränkta och våldsamma högerextremister. Åkesson däremot säger att det finns muslimska terroriststämplade organisationer verksamma i Sverige. Dessutom finns det en rad högerradikala grupper inom islam som några svenska muslimer inspireras av. Det visar enligt Åkesson att alla muslimer utgör en fara för svenskheten och Sverige.

För min del får Åkessons version av svenskhet gärna vara hotad. Jag ser mycket hellre en svenskhet färgad av islamisk humanism och respekt för allas lika värde.

Antalet muslimer i Sverige ökar. Detta så kallade demografiska argument verkar övertyga många. Den dystra sanningen är att många, många svenskar tycker det är skrämmande och hotfullt. Många motargument siktar in sig på att Åkesson överdriver hur många muslimerna kommer att bli. Men om vi inte har kunskap och känner vänskap nog att med trygg blick säga att islam kan fördjupa medmänskligheten i Sverige är det alltför lätt att avfärda kritiken mot Sverigedemokraterna som ängslig politisk korrekthet.

Till skillnad från kristendomen är islam en krigisk religion hävdar Åkesson. Det är självfallet ett omöjligt påstående. Vem skulle kunna mäta det? Alla större religioner och tankesystem har använts och kan användas för att legitimera såväl krig som fred. Muhammed var en krigare, det var inte Jesus. Det stämmer. Men Muhammed var i mycket högre grad en stillsam familjefar än en härförare och krigare. Bara drygt 80 dagar av sitt 62-åriga liv befann sig profeten Muhammed på militära expeditioner. Det är istället, enligt många muslimer, i mängden av vardagsdagar, där Muhammed lekte med barn, lagade sina kläder, samtalade med församlingen och ledde dem i bön, som islam visar sin karaktär. Det var samma Muhammed som gifte sig med sin rikare, 15 år äldre och frånskilda chef och var henne trogen hela hennes liv.

I jämförelse kan Jesus framstå som en superhjälte som är svår att identifiera sig med. Vi kan alla lika gärna få inspiration att leva ett medmänskligt och demokratiskt liv av den islamiska traditionen.

Jag blir inte mindre svensk om jag blir muslim. Islam i Sverige är inte bara muslimernas ensak, det vore bra om fler i den offentliga debatten kunde ge fler konkreta exempel på hur islamiska kunskaper kan vara en del i lösningen på våra samhällsproblem. Det skulle också ge en större trygghet i att kritisera de få som försöker legitimera våld och förtryck i islams namn