Islamisk humanism för Sveriges framtid

Jag försökte i ett tidigare debattinlägg hävda att det vore bra om fler istället för att bara säga att man inte får tala illa om islam och muslimer kunde komma med exempel på positiva islamiska kunskaper. Ted Ekeroth skriver till svar: ”Jag hoppades då på att han skulle komma med något som skulle upplysa min värld och få mig att inse hur fel jag haft om islam. Men föga förvånande fanns det inte en tillstymmelse till "konkreta argument" om hur fel vi har.”

Att jag skulle kunna få Ekeroth att inse hur fel han har om islam tror jag inte. Han anför ett antal citat från Koranen, hadither och klassiska verk där islam och profeten Muhammed fäller krigiska och intoleranta uttalanden. Visst kan jag lista motexempel.

Varför inte istället läsa Koranen 49:13 ”Människor! Vi har skapat er av en man och en kvinna, och vi har samlat er i folk och stammar, för att ni ska lära känna varandra.”, eller 2:256 ”Tvång skall inte förekomma i trosfrågor”, eller 5:32 ”Om någon dödar en människa, som inte själv har dödat någon eller försökt störa ordningen på jorden och sprida sedefördärv, skall det anses som om han hade dödat hela människosläktet. Och om någon räddar ett människoliv, skall det anses som om han hade räddat hela människosläktet.”

Men risken med att börja lista motexempel är att vi fastnar i ett exemplens krig. I varje stor tradition finns så många exempel att det går att sy ihop vilken bild man vill av dem, om man plockar de som stöder ens sak. Och poängen är just att man måste välja vad som är ens sak. Om man vill propagera för en islamisk humanism finns många fler exempel att bygga på. De tre korancitaten ovan är till exempel de vanligast förekommande i den turkiske predikanten Fethullah Gülens skrifter och predikningar. Han blev förra året framröstad som världens viktigaste levande intellektuella i tidskrifterna Foreign Policy och Prospects nätomröstning. Han inspirerar miljontals europeiska muslimer.

Det går naturligtvis att tolka alla heliga texters utsagor i olika riktningar. Jag kan bara försäkra att de muslimer jag känner, och de muslimska tänkare jag läser utgår från freden och kärleken som islams grundpelare. Islam kan sägas betyda underkastelse, men roten SLM är också den samma som fred, salam. När jag vill inspireras till ett humanistiskt samhällsengagemang läser jag gärna islamiska feminister som Fatima Mernissi, Amina Wadud eller Assa Karam. När jag vill finna en plats för homosexuell kärlek inom religionen läser jag till exempel Irsad Manji. När jag vill fundera över hur naturvetenskap och teknologi kan bli holistiskt och mindre tärande på världens resurser läser jag Ziauddin Sardar, Fethullah Gülen eller Ali Ünal. Om mänskliga rättigheter kan jag läsa Abdullahi an-Naim och Riffat Hassan. För att förstå att Koranen alltid måste läsas i ett sammanhang och att tolkningen är högst föränderlig läser jag Fazlur Rahman, Nasr Abu Sayd, Muhammad Fazlhashemi och andra.

Jag är övertygad om att Ted Ekeroth kommer att fortsätta att tolka islam på samma sätt som de mest militanta muslimerna. De stödjer varandra. Vi andra har friheten att stödja andra vägar för islam i Sverige.

Varje uttolkare måste välja. Ingen muslim är förutbestämd till att bara kunna se de krigiska delarna som förvisso finns där. Det är självklart samma problem som med kristendom, judendom, hinduism och alla andra trosriktningar. Det finns de som tror sig veta bäst och vet att alla andra inte är något värda. Av det kan man dra slutsatsen att ateismen är den enda vägen. Det är en fullt möjlig väg. Men den säger inget om att islam skulle vara värre än någon annan slags gudstro. Dessutom kvarstår det faktum att religionerna har en ökande roll i dagens värld.

Argumentera gärna mot det, men förminska inte möjligheten att vara humanist även från religionernas traditioner. Bara de som önskar mer våld har något att vinna på det.