Mänskliga rättigheter i Turkiet

Var står Turkiet idag när det gäller mänskliga rättigheter? Tortyr och misshandel utövad av polis och säkerhetspersonal är enligt Amnesty International fortfarande vanlig, fast inte längre systematisk. Polisen tar ofta till oproportionerligt våld vid demonstrationer. Människorättsförsvarare – de som fredligt verkar för att främja och skydda mänskliga rättigheter – trakasseras ofta rättsligt genom att utsättas för en stor mängd åtal för bagateller. De frikänns för det mesta, men hindras genom åtalen i sitt arbete eftersom de måste vara närvarande vid alla rättegångstillfällen.

Poliser och annan säkerhetspersonal som gjort sig skyldiga till tortyr går fortfarande ofta straffria. Rättegångar mot dem på denna grund förekommer, fast domstolarna är ovilliga att ta upp fallen. Det råder sedan gammalt en vänskapskultur mellan rättsväsende, polis och militär. Sådana rättegångar drar ofta ut på tiden så länge att den s.k. begränsningsstatuten (en sorts preskription) inträder. Fallet läggs ner och den anklagade går fri. Om rättegången slutförs så blir det ofta en mild dom, som inte står i proportion till den allvarliga anklagelsen. Den dömde friges sedan ofta långt innan strafftiden gått ut med hänvisning till t.ex. "gott uppträdande". Amnesty kräver att rättegångar där anklagelsen är tortyr inte ska lyda under begränsningsstatuten.

Dödsstraffet är avskaffat sedan 2002. Människorättsorganisationer som Amnesty och Human Rights Watch anser sammantaget att de mänskliga rättigheterna skyddas bättre i Turkiet nu än förut och att stora förbättringar skett på senare år. Ändå återstår mycket att göra för att landet ska komma i nivå med internationell standard när det gäller mänskliga rättigheter. Det gäller t.ex. yttrandefriheten. 

Artikel 301 - ett hot mot yttrandefriheten

Yttrandefrihet innebär att var och en har rätt att fredligt uttrycka sin åsikt. Detta slås fast i Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, artikel 19, och i Europeiska konventionen för skydd av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, artikel 10. Båda har tillträtts av Turkiet.

Artikel 301 i Turkiets nya strafflag från 1 juni 2005 förbjuder offentlig kränkning av turkiskheten, republiken, statens institutioner, parlamentet, militären och säkerhetsstyrkorna. Om kränkningen sker utomlands ökas straffet med en tredjedel. Uttryck för kritik utgör dock inte något brott.

Amnesty anser att denna artikel är ett hot mot yttrandefriheten. Den är också oklar, vilket även justitieminister Cicek medgivit: vad är kränkning, vad är kritik, alltså vad är lagligt/olagligt? De internationella konventionerna medger att restriktioner av yttrandefriheten kan motiveras, men de måste då formuleras så att de inte blir oklara eller tvetydiga, vilket gör dem öppna för godtycke. Medborgaren får inte sväva i tvivelsmål om vad lagen innebär. Därför kräver vi i denna kortkampanj att artikeln avskaffas. Skriv på och var med och påverka!

Några åtal enligt artikel 301

Åtal enligt artikel 301 mot enskilda individer, t.ex. författare, journalister, förläggare, människorättsförsvarare, väcks hela tiden. Åtalet mot Orhan Pamuk grundades på att han  den 5 februari 2005 i den schweiziska dagstidningen Tages Anzeiger sagt: "30000 kurder och en miljon armenier mördades. Nästan ingen vågar nämna det, därför gör jag det. Det är därför jag är hatad." Han stod åtalad enligt artikel 301 men frikändes i februari - på rent formella grunder, eftersom artikeln inte var antagen när han yttrade sig i tidningen, inte för att åtalspunkterna mot honom förkastades. 

Journalisten Hrant Dink, utgivare av den armeniskspråkiga veckotidskriften Agos, har dömts till sex månaders fängelse villkorligt för att ha "kränkt turkiskheten" i en artikel om armenisk identitet. Sehmus Ülek, som är vicepresident i den turkiska människorättsorganisationen Mazlum-Der, hänvisade i ett tal 2002 till hur turkisk nationalistisk politik negativt hade påverkat särskilt de sydöstra delarna av landet. Ragip Zarakolu har åtalats för att ha kränkt turkiskheten och säkerhetsstyrkorna genom att bl.a. ha publicerat en bok översatt till turkiska,  En armenisk läkares erfarenheter.

Murat Pabuç är f.d. löjtnant i armén, som skrivit en mot militären kritisk bok, vilket åsamkat honom åtal för att offentligt ha smädat militären. Journalisten Birol Duru har åtalats med samma motivering, eftersom han konstaterat i ett pressmeddelande att armén bränt skogsområden i Bingöl och Tunceli, båda belägna i östra Turkiet. 

Ibrahim Kaboglu, professor i internationell rätt vid Marmarauniversitetet, och Baskin Oran, professor i internationella relationer vid universitetet i Ankara åtalas för att i en rapport ha talat om ”folk från Turkiet” istället för som brukligt kalla alla medborgare i Turkiet ”turkar”. 

Ridvan Kizgin, lokal ordförande i Bingöl i den stora turkiska människorätts-organisationen IHD, anklagas för att ha kränkt staten när han i brevhuvudet i en skrivelse till de turkiska myndigheterna använde det kurdiska stadsnamnet Cewlik i stället för Bingöl.

Det finns ett stort antal andra åtal med liknande anklagelser, alla enligt artikel 301. Amnesty uppmanar Turkiet att avskriva alla åtal och avskaffa artikeln, som står i strid med landets internationella juridiska förpliktelser. Skriv på du också!